Använda sina runor

Hur man använder sina stenar eller träbitar kan variera. Framförallt beror det på om man vill använda dem till att se framtid i eller ha som allmänt beskyddande, glädjande o.s.v. De runor, ord, meningar som har ett bestämt syfte kan man låta ligga på ett säkert ställe i närheten av en själv. Man kan ha dem som smycken, i fickan eller kanske någonstans i rummet, huset eller på tomten. Runstenar eller träbitar som man spår med bör förvaras i rummet.

En del riter går ut på att titta uppåt och plocka upp runor direkt ur påsen, andra väljer runor från en tygstycke på golvet (utan att titta). Vissa blandar sedan dessa utplockade runor på ett tygstycke för att se runornas kopplingar med varandra. När man utför någon form av runmagi bör man tänka på vad man gör (d.v.s ingen tv-talkshow i bakgrunden). De som känner att de behöver tända ljus och släcka ner gör de, andra gör det inte. Man behöver inte uttala något högt, men kommunicera i tankarna desto mer. De äldsta sätten att använda runmagi på finns dokumenterade i boken Germania, 100 e.Kr. Den skrevs av den romerske historikern Tacitus som noterade vad han sett hos de germanska stammarna i norra Europa. Fynd har visat att stridsrunor prydde svärd medan skydds- och fruktbarhetsrunor ristades på hus eller bars som amuletter runt halsen. Oden ristade in runor på sin häst Sleipners tänder. En runristare från Blekinge ville försäkra sig om att ingen skulle förstöra hans verk så han ristade en magisk förbannelse på Björketorpsstenen. På baksidan står "utharaba sba" vilket har tytts till 'ofärdsbringande spådom'. På framsidan står "haidR runo ronu falahak haidera ginarunaR arageu haeramalausaR uti aR weladaude saR that barutR" som betyder ungefär 'Detta är runornas hemlighet: Jag dolde här kraftrunor, ej möjliga att skada genom perversitet. Svekdöd fjärran hemmet vare den detta bryter.'

Se också: Artiklar: Intervju med en runristare Runor: Runalfabet Viking: Runstenar