Runstenar

Runstenar är stenar, ofta större än en meter i diameter, med runinskriptioner. Stenarna behövde inte vara fristående utan kunde också ristas direkt på en berghäll. De användes ofta som gravstenar för någon avliden som inte nödvändigtvis låg begravd nära stenen, utan kanske hade stupat i främmande länder. Stenarna restes ofta på någon plats där de kunde bli sedda som vid tingsplatser, broar och vid vägskäl. Runorna ristades av yrkesarbetande runristare eller någon nära anhörig till den avlidne. Kända runristare är bl.a. Åsmund Kåresson, Livsten, Fot och Balle. Inskriptionen brukar innehålla vem som dött, var han dött och vem som ristat runorna. Stenarna restes ofta till en man, men även kvinnor förekommer både som ristare och mottagare. Förutom runinskriptionen innehöll stenen ofta fantasifulla slingor innehållande drakar, ormar och andra djur. Många av runstenar har också kristna kors och böner, vilket tyder på att de ristades i övergångstiden eller senare.

Andra stenar uppfyllde troligtvis en funktion som "arvsdokument" genom att försäkra ägaren till gården att den skulle stanna i hans släkts ägor. Stenarna restes från 400 talet och framåt inte bara i Norden utan lite varstans där vikingarna drog fram (bl.a. på Isle of Man och på de Brittiska öarna). De flesta ristades dock i Sverige. Vi beräknas ha över 3000 stenar, varav ett 1000-tal finns i Upplandsområdet. Danmark har ca 200 och Norge ca 100. Det flesta svenska stenarna ristades runt år 1000. Man använde sig ofta av flera olika futharker som de germanska, nordiska och anglosaxiska.